Sanningen om beskärning -del 2!

Att beskära fruktträd för första gången i livet är stort. Och det kan vara lite skrämmande. Man har ju bara en enda chans att göra rätt, för gör man fel så går det ju inte att ändra sig. En bortsågad gren är för alltid borta. Det kan kännas nervöst även gång två, tre, fyra och därefter. Jag kan än idag känna vördnad inför de träd jag ska beskära och den bästa regeln är att inte göra något förrän man är helt säker. Förutom kunskap om hur man beskär på rätt sätt kan det innebära en lång stunds funderande och promenerande runt trädet i cirklar moturs och medurs. Jag studerar trädet noga, försöker hitta dess karaktär, tittar på kronans nuvarande form, om det mår bra eller är skadat och vilken potential det har. Jag antar att jag ser rätt löjlig ut, jag hummar och mumlar, lägger huvudet på sned, kisar med ögonen, vandrar av och an, nickar för mig själv och stirrar ut trädet. Ganska länge dessutom. Hade jag gjort på samma sätt mot en människa hade jag fått skämmas. Det kan nog för en utomstående se ut som om jag inte har en blekaste aning om vad jag ska göra medan det i själva verket är en procedur som måste utföras inför varje nytt träd. Hur ska man annars kunna veta vad som behöver göras? Gör detta till din egen rutin också så har du fått en bra början.

För att kunna beskära ett träd på rätt sätt så handlar det inte bara om vilka grenar som ska sparas eller tas bort. Det gäller först och främst att veta hur man tar bort dem på rätt sätt. Vilket är minst lika viktigt, om inte viktigare för trädets fortsatta välmående. Det är inte bara att klippa rakt av. Genom att lära sig lite om hur ett träd fungerar kan man få en större förståelse om varför jag tjatar om grenkragar och att vinkla sekatören rätt.

Så, vi börjar med lite botanik!
Om man tittar på en äppelgren i genomsnitt och börjar utifrån så finns där bark. Så långt brukar de flesta ha koll. Barkens uppgift är bland annat att skydda trädet mot skadedjur, svampangrepp, bakterier, väder och vind och skikten innanför. Alltså är barken rätt viktig för trädet och något som vi ska vara rädd om. Tittar vi istället längst in i trädet, i mitten av grenen, så finns det något som heter kärnved och som kan vara lite mörkare i färgen. Kärnveden har ingen egentlig funktion utan är död vävnad som är hård och hjälper till att ge trädet stabilitet. I vissa trädsorter bildas det harts här inne. Utanför kärnveden hittar vi ett skikt med lite ljusare splintved och det är här vatten och näringssalter transporteras uppåt från rotsystemet till kronan och bladen. I skolan fick du lära dig om fotosyntesen som sker i bladen och då omvandlas näringssalterna (som sugits upp genom splintveden) med hjälp av koloxid och solenergi till näringsämnen som skickas ut till trädets alla celler, från kronan ända ner till trädets rötter så att det kan växa ut nya blad, grenar och rottrådar. Denna transport går i ett lager som ligger utanför splintveden och heter sildel. Utanför sildelen så ligger barken.

Trädstam i genomskärning

Om någon har hört talas om kambium så är det skiktet som finns mellan sildel och splintved och det är här det bildas ny vävnad som gör att grenen blir tjockare och tjockare för varje år. Kambiumet bildar varje år ett nytt skikt av splintved inåt och ett nytt skikt sildel utåt. Det är också kambiumet som bildar kallus (= ”sårvävnad”) som används för att ”läka” skador efter till exempelvis en beskärning. Fast det är egentligen fel att säga att ett träd läker. Det gör det inte på samma sätt som vi människor. Kallus är som en övervallning av skadan som växer utifrån och inåt.

Kallus som håller på att växa till runt borttagna grenar.

Stora ljusa ytan till vänster, under den gula laven,  är en sammanläkt beskärningsyta.

Varför är det viktigt att veta detta? Du ska ju bara beskära ett träd. Tja, lite bakgrundsfakta är ju aldrig fel att ha och dessutom så kommer du snart stöta på vissa av begreppen om du läser exempelvis en beskärningsbok. Sen vill jag ju att du ska lära dig att göra rätt också!

 

Vi delar in trädet i stam och grenar. Om man tittar noga på en gren där den sitter fast i stammen eller en grövre sidogren så kan man ofta se en valk, svulst eller flera veckade svulster liknande hudveck längst in under grenen som vi kallar för grenkrage. Den här grenkragen tillhör inte grenen, trots sitt namn, utan tillhör stammen. I grenkragen finns skyddande ämnen som terpener, garvämnen och fenoler som hindrar skadliga organismer från att tränga in i stammen och veden efter en skada (läs; beskärning). Främst förhindrar de att rötsvampar tar sig in i trädet vilket kan vara livshotande på sikt. Tillsammans med den kallus som bildas när vi beskär trädet bildas en bra barriär som ger trädet bästa förutsättningarna till fortsatt liv. Alltså, lämna grenkragen på trädet när du tar bort en gren och såga eller klipp precis i vecket där den slutar.

Stam, gren och grenkrage.

Sågen markerar var du ska såga för att spara grenkragen på trädet. Grenkragen är det som är till vänster om sågbladet. Om man ska vara petig ska nedre delen av sågen riktas lite, lite åt höger.

 

Håll dig till höger om pilarna när du beskär! Grenkragen är den svullnad som sitter till vänster om den nedre pilen. 

När du har läst detta så kanske du förstår att trädet i sig själv har ett bra försvar och därför behöver du inte kleta på en massa sårbalsam, ympvax eller annat geggamoja när du har sågat av en gren. Ympvax är ett förträffligt medel när man ympar nya träd och sårbalsam kan användas efter större gnagskador efter exempelvis hare för att förhindra uttorkning. Vid annan användning riskerar man att stänga in fukt och sporer från rötsvampar bakom den tätslutande ytan som bildas av sårbalsamet och du får motsatt effekt av vad du tänkt dig. Vid gnagskador som upptäcks direkt kan du med en skarp kniv frisera bort bark eller ved som är uppstrimlad av vassa små gnagartänder och snygga till sårkanten en aning. Sen lindar du remsor av en stark plastpåse hårt runt den skadade grenen ett par varv så att det blir lufttätt bakom och låter sitta 2-3 månader. Dra en eltejp runt plasten som avslutning. Jag har gjort så med väldigt gott resultat och det bildas snabbt kallus under. Har du upptäckt skadan sent så att trädet redan har börjat bilda kallus så låter du det vara som det är.

 

För mycket av en gren har sparats och stumpen torkar in. Kallus orkar inte växa för att valla över stumpen. Ta gärna bort gamla stumpar som lämnats kvar. 

På ovansidan av en gren kan man ibland se rynkig bark. Detta är grenbarkåsen som bildats när gren och stam vuxit sig så pass stora att barken faktiskt trycks ihop emellan dem så pass att det bildas en barkås. Dessa rynkor är inte samma sak som grenkragen vilket kan vara lite förvirrande. Fast de hänger ihop, så misströsta inte. Ovan har vi pratat om att man ska lämna grenkragen men det är minst lika viktigt att inte lämna för mycket kvar utanför grenkragen om man sågar av en gren. Långa stumpar torkar ganska snabbt in och trädet orkar heller inte valla över dem med kallus. Veden suger gärna åt sig fukt och det är stor risk att det blir röta som vandrar vidare inåt i trädet. Lika illa eller ännu värre är det att göra ett ”Flush Cut” och ta bort hela grenkragen tillsammans med grenen. Det ser både illa ut och ger trädet en snabbare död för nu finns det inte ens några skyddande ämnen kvar som håller undan skadliga organismer.

Flush cut. Alldeles för mycket är borttaget och grenkragen är helt borta. 

”Läkningen” efter små grenar går ofta bättre och ”såret” kommer att vallas över inom några år.

Men hallå, är det verkligen så illa som beskrivs ovan? Dör verkligen trädet? Nej, det kommer inte att dö de närmaste åren. Och det kommer förmodligen inte att dö på det sättet som du tänker dig, att det en dag står där med bruna löv och ser ledset ut. Risken är större att det blir röta i stammen eller grenar som blir försvagade och ihåliga och fläks av under tung vintersnö eller under en storm. Då är trädet obrukbart och i det närmaste dött. Du utsätter också trädet för större risker om du tar bort grenar som är grövre än ca 5 cm i diameter. Då kan trädet får svårt att valla över ytan som lämnas kvar. Om man beskär trädet regelbundet under hela uppväxten tills det får en bra form behöver du ju aldrig ta bort grenar som blivit för grova.

För stor gren har tagits bort och kallus kommer nog aldrig orka växa över hela snittytan. 

Jag har sett åtskilliga träd som är felbehandlade under många år, totalt felbeskurna med eller utan grenkragar, med rötade grenar och ihåliga stammar och de lever i allra högsta grad fortfarande. Men, jag har också sett stora grenar som gått av och träd som lagt sig ner efter oväder. Om du sedan tidigare har träd som är ihåligt och rötat så försök att ta ut det murkna och smuliga innanmätet så att det får lufta sig. Förr hällde man gärna i cement eller stoppade i stenar eller tegelstenar i håligheter men det är inte att rekommendera. Om du vill göra något i håligheten, så ställ dit en flaska sockerdricka istället!