Bin i trädgården

Vildbin, honungsbin och humlor är trädgårdens främsta pollinerare och gör så att vi får fina skördar av frukt och bär. Därför är det viktigt att gynna mångfalden med växter som innehåller både pollen och nektar. När de vilda insekterna inte räcker till för pollineringen av växter kan man utöka sina odlingar med bisamhällen.

En ny spännande värld öppnar sig för den som börjar med bin. Att lära sig hur ett samhälle fungerar och se hur bina arbetar är fascinerande. Det råder stor aktivitet där inne och det är inte för inte man säger ”flitig som ett bi”. Att man sedan, om man har tur, kan skörda egen läcker honung är en bonus utöver att trädgårdsväxterna har blivit pollinerade.

Det går alldeles utmärkt att ha bikupor i den egna trädgården om man först skaffar sig kunskap om hur de ska bo och hanteras. Man måste lära sig grunderna för hur ett samhälle byggs upp och lever, hur bina ska tas om hand och hur man hanterar de problem som kan uppstå. Du kan jämföra det med att ha husdjur som måste övervakas och tas om hand regelbundet. Har du inte tiden, eller kunskapen, kan du be en erfaren biodlare att ställa en eller ett par kupor hos dig.

Jag vill egentligen inte kalla bina för tambin, för de har inte blivit tama och anpassat sig till vårt liv och leverne som andra tamdjur utan är fortfarande vilda och beter sig som det. Vi får istället anpassa oss till deras livscykler. Det finns olika raser av honungsbin men alla fungerar på liknande sätt, vissa klarar kyla bättre och andra är mer benägna att svärma (”rymma från kupan”). De vanligaste är Gula italienska, Buckfast och Mörka nordiska.

Lär dig se skillnaden på ett bi och en geting. På bilden syns en geting som har en midja, alltså en fram kropp och en bakkropp med en smal midja i mitten. Ett bi har en hel kropp utan midjan i mitten och är lite rundare och luddigare. Se bild på bina längre ner.

Bikupan måste regelbundet inspekteras.

Om livet i kupan
Det finns en enda drottning i kupan, större än alla andra bin, som kan lägga upp till 2000 ägg per dygn. Hon flyger ut och parar sig med en eller flera drönare en enda gång i sitt liv. Efter 2-3 år avtar äggläggningen och därefter byts hon ut. Biodlare brukar märka drottningarna med en färgprick som är olika från år till år för att hålla reda på hur gammal hon är och kan också välja att skaffa en ny drottning när hon börjar vara gammal.

Äggen tas hand om unga arbetsbin som ännu inte har lämnat kupan. Det är också honor men utan utvecklade könsorgan. Utöver att ta hand om äggen ser de bland annat till att ta emot nektar och pollen, bygga vaxkakor, mata larver som kläcks ur äggen, städning och att vakta flustret (ingången) till kupan.

Vaxkakor som bina själva har byggt.

När de unga arbetsbina blir äldre, efter cirka tre veckor, får de istället i uppgift att flyga ut för att hämta nektar, pollen och vatten. Det är först då deras giftkörtel är fullt utvecklad. De lever ungefär 5-6 veckor och dör oftast för att deras vingar är utslitna. Arbetsbin som föds sent på sommaren kommer leva längre, under hela vintern, och övervintrar i kupan tillsammans med drottningen. Det är dessa tjejer med gadd som kan sticka dig om du blir för närgången vid deras kupa och om de känner sig hotade. Däremot är de väldigt snälla och har absolut ingen anledning att stickas när de är ute och hämtar mat i trädgården, så du kan känna dig trygg med att ha dem runt omkring dig. Ett bi som försvarar sig och sticker tappar sin gadd och dör.

Det finns också hanar i bisamhället som kallas drönare och är något större än arbetsbina. Deras viktigaste uppgift är att flyga ut och para sig med drottningen. Drönaren saknar gadd kan inte försvara sig och har de turen, eller oturen, att få para en drottning kommer de att dö eftersom könsorganet fastnar i drottningen och slits av från bakkroppen. Inga drönare tillåts vara kvar i kupan på hösten utan motas ut av arbetsbina vilket inom biodling kallas drönarslakt.

Totalt kan det finnas 40000-60000 bin i ett enda samhälle! Om det blir för trångt i kupan med för många bin kan samhället svärma. Då ger sig drottningen av med en stor mängd arbetsbin och slår sig ner i ett närliggande träd eller liknande innan de efter något eller några dygn fortsätter leta efter en ny boplats.

Ett bi blir till
När drottningen varit ute och parat sig med drönare börjar hon efter några dagar att lägga ägg. Efter 3 dygn kläcks äggen och blir till en larv under 6 dygn. Larven ligger i en vaxcell helt öppet och matas av arbetsbina. Efter det täcks cellen med ett vaxlock och det blir en puppa. Vi som är biodlare kallar dessa larver och puppor för yngel. Efter 21 dygn kläcks det nya lilla biet som tar sig ut i kupan och påbörjar sitt nya arbetsliv.

Under det bruna filtlagret som täcker cellerna i mitten av vaxkakan ligger det larver/yngel som ska bli nya bin.

Hur blir det honung?
För att överleva behöver bina samla in pollen, nektar, vatten och propolis som är kåda från barrträd och harts från lövträd och som används för att täta och laga kupan. Pollen är viktig mat för bina och den enda proteinkällan de har för att kunna mata sina larver som ska bli nya bin. Främst på våren är pollen extra viktigt när de nya bina ska födas. Honung är de vuxna binas mat. De måste också hämta hem vatten för att dricka.

Nektar som tas från blommor sugs in i biets honungsmage och delas vidare till ett bi inne i kupan. Det är binas saliv med enzymer som gör att nektaren omvandlas till honung. För att hitta mat skickas det ut en spanare som sen flyger tillbaka till kupan och utför en dans som ger anvisningar om var denna mat finns. Ett bi kan flyga upp till 3 km för att hämta mat och för att göra ett gram honung måste ett bi flyga till 50 000 blommor för att skaffa nektar.

Vi kan skörda honung när det blir ett överskott i kupan och när cellerna har täckts med vax. Detta går bara att göra mitt i sommaren när det finns gott om ny mat för bina att hämta. Runt midsommar och framåt är vanligt att man kan skörda försommarhonung från tidiga blommor (ofta maskrosor) och därefter rapshonung och senare lindhonung om man har kuporna nära rapsfält och lindar, annars blir det blandhonung. På hösten kan man få ljunghonung, inte så högt önskat av en biodlare då det är segt och besvärligt att slunga ur ramarna. Beroende på vad bina hämtat för nektar får honungen olika smak och färg.

Vaxlagret tas bort innan man slungar honungen.

När man hämtat hem ramar med honung från kupan tar man för hand bort vaxlagret ovanpå honungen och slungar ramarna så att honungen trycks ut med hjälp av centrifugalkraft. Honungen silas och kan sen ätas direkt. Vaxet sparas, smälts ner och pressas till nya vaxkakor som bina sen kan fortsätta bygga på.

Det finns två varianter av hur man sen hanterar honungen för att den inte ska kristalliseras och bli helt grynig. Antingen kan man röra (försiktigt vispa) honungen tills den stelnar eller så kan man tillföra lite äldre honung för att få igång processen. Målet är att det inte ska bildas kristaller i honungen och att den ska bli slät och fin. En bra honung har en vattenhalt under 20%. Är det över detta kan honungen jäsa.

Honung är alltid 100% honung. Det får inte tillsättas något socker eller andra ämnen. Äkta honung innehåller många nyttigheter och är både antibakteriellt och probiotiskt.