Odlingsdagbok -Ärtor

Små, gröna, runda eller platta och väldigt goda delikatesser som är i princip skötselfria. Kan det bli bättre? På latin heter de Pisum sativum och de finns odlade i hela världen.

img_4917

Det råder en viss förvirring kring vad som är vad gällande ärtor. För att du inte ska bli besviken när du står där i trädgårdslandet och ska stoppa den första ärtbaljan i munnen kan det vara bra att veta följande.

Sockerärta 
är de godaste att äta direkt från plantan. De platta ärtskidorna skördas innan själva ärtan inuti börjat svälla och bli rund. Alltså äter man själva ärthöljet när det fortfarande är platt och inte den egentliga ärtan. Ärtskidan kan både ätas rå eller kokas. Latin: Pisum sativum Sockerärt-Gruppen eller Pisum sativum var. saccharatum

Spritärta är de vanliga runda, små och gröna ärtor som vi vanligtvis tänker på som ärtor, de som rullar runt på tallriken och som finns att köpa i frysdisken. Här pillar man ut ärtorna ur ärtbaljan, det kallas att sprita. Baljan används inte utan får hamna på komposten. Själva ärtan är jämn, slät och rund och behöver tillagas och är inte särskilt söt eller god att äta rå.
Latin: Pisum sativum Spritärt-Gruppen eller Pisum sativum var. hortense

Märgärta används precis som spritärta men har har lite sötare och buckligare ärtor än spritärtan och ofta är de lite plattrunda eller kantiga i formen. Späda märgärtor kan ätas hela med balja och smakar bäst tillagad. Välj hellre denna ärta än spritärta om du ska odla, eftersom den är godare. Tyvärr sägs det att märgärt inte är helt lätt att odla i norra delarna av Sverige.
Latin: Pisum sativum Märgärt-Gruppen eller Pisum sativum var. medullare

Brytsockerärt, 
kallas ibland också Salladsärt, har kommit till under senare år och är smakar som en sockerärta men är bullig som en spritärta. Det är för att den just är en korsning mellan sockerärta och spritärta. Här äter man både balja och ärta, antingen rå eller tillagad. Du kan skörda den från den är platt tills den är uppsvälld. Den kan brytas itu och ger ifrån sig ett litet ljud som på engelska förklaras med ett ”snap”, därav kallas de Sugar Snap på engelska. Även denna ärta kan du äta direkt från plantan.
Latin: Pisum sativum Brytsockerärt-Gruppen eller Pisum sativum var. macrocarpon

Kokärter
odlas för att torkas, lagras och sen kokas för att göra till exempel ärtsoppa. Då används gul kokärt och dessa skördas först när skidan är helt torr och ärtan blivit gul.
Latin: Pisum sativum Kokärt-Gruppen.

Gråärt
och blåärt är gamla kultursorter (de flesta är kokärtor) med gråmelerade ärtor som har gröna baljor (gråärt) eller blålila baljor med gröna ärtor (blåärt). Flera av dessa gamla sorter har odlats för att torkas sparas till djurfoder men det finns också sorter som är goda att äta. Dock kan det bli lite oaptitlig färg på ärtsoppan om du använder dem till just det. Skalet på dessa ärtor innehåller tanniner vilket gör att de får en lite kraftigare smak än vanlig spritärta men också mörknar vid lagring eller kokning. Varje landsände hade förr sin variant av gråärten och de var en viktig basvara som hade höga protein- och näringsvärden. Hos bland annat Nordfrö finns några sorter av dessa ärtor. Gråärt tillhör på latin Pisum sativum Foderärt-Gruppen och blåärt Pisum sativum Sockerärt-Gruppen.

Släpärt hör man ibland talas om men det är ingen sort utan en beskrivning på hur man äter ärtan. Man tar en ung balja och doppar den i skirat smör och sen släpar ( = ett annat ord för drar) man ärtbaljan genom tänderna. Kan tänka mig att den är extra god i lite vitlökssmör.

Kikärt är inte släkt med ärtorna här ovan men tillhör samma familj Fabaceae, alltså Ärtfamiljen. Det latinska namnet är Cicer arietinum.

Sparrisärt har vackra mörkröda blommor som sen ger vingförsedda baljor och sägs vara en delikatess. De tillhör släkten Kärringtänder och familjen Fabaceae och heter på latin Lotus tetragonolobus.

img_4914
Desireé

Alla baljväxter (som här ärtor) har små knölar utanpå rötterna där det finns Rhizobium-bakterier och Bradyrhizobium- bakterier. Enkelt förklarat hjälper dessa bakterier till att omvandla kvävgas som finns i luften till ammonium som växten kan ta upp som ett näringsämne (kväve). Bakterierna lever i symbios med växten och får i utbyte kolhydrater som de behöver för att leva. Detta fenomen kallas kvävefixering och det kan vi dra nytta av i våra odlingar. Genom att låta främst rotsystemet med de små knölarna från ärtor och bönor vara kvar i jorden kommer detta kväve finnas kvar i jorden till nytta för nästa gröda som odlas på platsen. Om man även låter stjälkar och blad från växten återgå direkt till jorden är förutsättningarna goda att man får lite extra gödning i jorden. Ärtor och bönor är det som man brukar starta med att odla i en växtföljd just tack vare detta.

Det funkar att odla ärtor på de flesta jordar då den är ganska anspråkslös men trivs bäst i jord som är ganska lätt (fluffig; alltså inte kompakt styv lera), väldränerad (ej stående blöta), fuktig (inte snustorr) och mullrik (blanda upp med kompost, stallgödsel och barkmull). De är ganska törstiga och för att spara fukten i jorden kan man täcka runt plantorna med gräsklipp, hö, halm eller liknande. Vid torka gulnar växten och den slutar producera blommor och baljor så plocka regelbundet av baljorna så får du en längre skörd. Ärtor föredrar nog att växa i sol men fungerar hos mig lika bra i halvskugga.

img_4771
Sockerärtor

Sockerärtor och brytärtor kan sås när jorden är +5 grader. De övriga sås lite senare när jorden kommit över +10 grader. Den som är ambitiös lägger sina frön i blöt i ljummet vatten ett par timmar innan sådd, då gror de fortare eftersom en liten del av det groningshämmande ämnet som omsluter ärtan då försvinner. Men, om jorden är kall när du sår dina blötlagda frön riskerar de istället att ruttna. Jag blötlägger aldrig fröna inan sådd, mest för att jag kommer på att ”nu ska jag så ärtor” och då ska det ske på en gång och jag har inte lust att vänta. Se till att skydda de nysådda ärtorna  eftersom fåglar ofta är väldigt intresserade av att krafsa upp och äta av fröna. För att få en längre skördeperiod kan du så nya ärtor med ett par veckors mellanrum.

Läs på fröpåsen hur tätt just din ärtsort kan sitta och tänk inte att ”det gör inget om jag sätter mycket tätare”. Du lär ångra dig då det blir väldigt svårt att skörda ärtorna när det är för trångt.  Många sorter är höga och behöver klängstöd som sätts upp redan innan sådd. Ruskor av björkris, bambupinnar, spaljénät eller egentligen vad som helst går att använda, så länge de kan klänga sig uppåt på något. Av egen erfarenhet vet jag att det är jättesvårt att sätta dit stöden efteråt när ärtorna redan börjat växa, och ännu svårare blir det om man inte redan från början hjälpt dem att klänga på rätt ställe. Stjälkarna går av extremt lätt när man ska fläta in dem i sin klängställning. Vill du ha lite buskigare plantor kan du toppa dem när de är runt 25-30 centimeter höga så förgrenar de sig och ger dig ännu fler blommor.

img_4909
Märgärt ‘Dezireé’

Ärtor behöver skördas löpande vartefter de mognar för att fortsätta producera nya baljor. Låter man baljorna bli helt mogna slutar plantan att blomma. Har de redan blivit övermogna och börjat torka kan du istället spara dem som utsäde till ett annat år.

Vilken sort ska man välja? Bestäm först vad du vill ha ärtan till. Ska det vara en sockerärt eller märgärt? Ta ställning till om du vill ha en låg buskform eller en riktigt hög klängande. Sen finns det också olika färg på baljorna. Och blommorna. För ärtor är minst lika vackra som dekoration.

Dessa sorter har jag odlat med varierande framgång:

Shiraz – en lila sockerärta som blir normalstor och har goda skidor men utan wow. Blir inte så hög. Färgar av sig ordentligt. Har underbara rosa blommor.

img_4708
Shiraz
img_4710
Shiraz

Sugar Tall White – sockerärta som får vita blommor och stora baljor. God ärtsmak men inte så stor skillnad mot Lokförare Bergfälts Jätteärt som är lite sötare och betydligt mycket större. Växer bra och är frisk.

img_4913
Sugar Tall White (t.v) och Lokförare Bergfälts Jätteärt (t.h)
img_4713
Sugar Tall White

Lokförare Bergfälts Jätteärt – sockerärt med gamla anor som växer rejält och ger mycket stora goda baljor. Frisk sort som verkar tåla en hel del. Ganska vek i stjälkarna som väldigt lätt bryts av.

img_4771
Lokförare Bergfälts Jätteärt

Desirée –  kallas ibland märgsockerärt men tillhör Märgärt-Gruppen enligt SKUD. Jag odlar den som märgärt då en inte är så god som vanlig sockerärt. Fyllda baljor med ganska små plattrunda ärtor som sitter tätt samman, i snitt 7 st per böna. Ganska mild smak, inte så söta. Fördelen med lila skidor är att de är enkla att se när man skördar. Nackdelen är att de färgar av sig vid hantering, vilket är en stor nackdel för mig som har vita marmorskivor på köksbänken.

Senator – märgärt med runda ärtor glest i baljorna. Är söta och med fin grön färg efter kokning. Godare än Desirée.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s