Odlingshets – ett nytt fenomen

Jag pratade med en vän idag om odlingshets. Fenomenet som jag kallar för odlingshets har uppstått genom att många inspireras av olika bloggar och genom Facebook att tänja på gränserna och odla allt möjligt, ”fel” årstid. Skörda egenodlad sallad i februari och tomater i mars, melon i december och chili i april. Det har nästan blivit som ett krav att man ska så tidigare och tidigare för att vara med i gänget och anvisningarna bak på fröpåsarna är något man ska trotsa till varje pris. Givetvis ser jag inte några som helst problem med att följa trenden, det är bara roligt att intresset för att odla eget har vaknat och att så många anammar det. Det är ren och skär glädje för många att få äta egenodlat och dessutom miljömässigt försvarbart och hälsosamt.

Men, jag vet också att många känner sig oerhört stressade av att följa det här nya sättet att odla året runt. Dels på grund av att livet i sig själv är stressande som det är men också att det saknas plats, pengar och andra möjligheter. Det är inte alla som fysiskt orkar bygga och fylla varmbänkar med värmealstrande fuktig hästskit, eller har råd att köpa tunnelväxthus för att kunna så tidiga primörer. Det kanske inte heller uppskattas av andra familjemedlemmar att varje kvadratmeter av lägenheten tas upp av sådder och plantor, att små fröplantor måste flyttas från golvvärmen i badrummet varje kväll när det ska duschas eller att köksbänken året runt upptas av diverse växter så att man får tillaga maten på köksbordet.

För den som inte har odlat tidigare och är nybörjare kan det vara svårt att veta när det är dags att så fröer. Man googlar och läser på nätet. Att odlingsåret börjar redan i januari blir deras verklighet medan den äldre och vana odlaren med gamla traditioner väntar ända in i april. Vilket är rätt? Det går inte att svara på, för det handlar ju om vilka förutsättningar man har med ljus, värme och plats. Och hur otålig man är.

Jag läser en fråga från en till synes desperat medlem på ett forum som undrar om det är för sent att så tomater i slutet av februari. Personen verkar extremt stressad och nervös över detta när man läser vidare och det läggs till en ledsen gråtande smiley lite här och där. Någon som svarar vill hävda att det är alldeles för sent om frågeställaren tänkt sig skörda tomater under samma sommar. En annan har sått redan i december. En tredje säger att det bästa är att övervintra tomatplantor och ta sticklingar i början av året så att man inte förlorar i tid. Frågeställaren verkar i detta fallet bli mer knäckt än hjälpt av svaren.

När blev det så här? Är viljan så stor att bli självförsörjande på de olika grönsakerna att man inte längre kan vänta tills det normalt (enligt tidigare standard) är dags att så? Är vi så stressade och otåliga nu för tiden att årscykeln i trädgården måste rubbas till varje pris?

Jag läser ett inlägg i ett annat forum där en medlem halvt gråter sig igenom sitt inlägg eftersom personen inte klarar av att lägga den tiden som krävs på att odla hela året. Det är barnens alla träningar och läxor, övertid på jobbet och ett självuppsatt krav på att bli självförsörjande eftersom familjen kommit överens om att bli mer miljömedvetna. Familjens intresse svalnade efter att de första tomatplantorna, sådda direkt efter nyår, blev meterhöga och rangliga och gick av efter några veckor i för dåligt ljus. Odlingsglädjen för denna familj sänktes till noll ganska direkt. Drömmen om ett växthus väcktes ungefär samtidigt.

Förr odlade och åt man efter säsong. Tomaterna skördades på sommaren och kålroten åts på vintern. Det fanns ingen extra belysning och automatiska odlingsstationer, inte heller el. Jag försöker leta efter inspirationsbloggar som tar fasta på detta sätt att naturligt följa odlingssäsongen men de är få. Tips är välkomna här!

Rent ekonomiskt kan det också vara kostsamt att starta en egen odling. Visst kan man ta tillvara diverse plastbyttor att så i men de flesta måste köpa såjord och ny jord till omplantering, fröpåsar med alldeles för många fröer i, lite krukor och stödpinnar, gödsel, snören att binda upp med och etiketter att sätta i jorden (om man inte tillverkar själv förstås, vilket kan vara både roligt och uppoffrande om man är ensamstående trebarnsmor som också ska laga mat, yoga, gå på föräldramöten och sitta i ett iskallt ridhus en timme varje vecka när barnet lär sig trava). Det är inte så stor investering om man håller sig till ”normal” odling men ska man odla mer avancerat behövs lite mer prylar som till exempel värmemattor eller odlingskuvöser, självbevattnande krukor, odlingstunnlar eller växthus, backar för vintersådd, pallkragar eller snygga odlingslådor i plåt, ny planteringsjord i kubik, droppbevattningar och så vidare. Det är sällan någon talar om hur dyrt det egentligen är att odla, och hur mycket den lilla körsbärstomaten egentligen har kostat innan den ligger på tallriken. Någon som vet?

Om tid också är pengar så tror jag att det är få som skulle odla själva. All den tid vi lägger ner på att så, pyssla, vattna, plocka, plantera om, vårda och skörda kanske inte går att ta med i beräkningen eftersom de flesta gör det som en rolig hobby. Men om man jobbade ett par timmar extra på sitt ordinarie jobb kunde man istället få ihop pengar för att kunna köpa en större mängd grönsaker av en professionell eko-odlare. Men som sagt, detta är en hobby som ger utdelning i form av ätbara och goda produkter som smakar absolut bäst eftersom de är egenodlade.

Själv har jag sått olika kål, purjolök, gul/röd/schalottenlök redan i februari. Tomater, gurka och paprika i mars. Men så har jag också förutsättningarna att ha en sval vinterträdgård med gott om plats och extra belysning som ändå står på hela dagarna till medelhavsväxterna. Jag tänker prova gurka i glasverandan inne i huset bara för att jag är nyfiken och för att de fick trips och spinn nere i växthuset förra sommaren. Skiter det sig spelar det absolut ingen roll. Då köper jag mig en gurka i stället.

Till sist vill jag bara säga att ta det inte så allvarligt. Gör som naturen i sig, ta det lugnt!

Annons