Växtkvalitet och regler

Det finns skrivna regler för branschen som anger hur man vill att växter ska se ut vid försäljning. Det är bra för kunden och säkerställer ett seriöst odlande av växter i vårt land.

Förutom att man som yrkesverksam odlare ska förhålla sig till Statens Jordbruksverks regler har LRF (Lantbrukarnas Riksorganisation) och Plantskolorna arbetat fram riktlinjer kring vilken kvalitet som ska gälla för försäljning av växter i Sverige. Det är absolut inget krav att dessa ska följas men de flesta seriösa odlare håller sig till reglerna och förhoppningsvis också detaljhandel som ligger sist i ledet innan växterna hamnar hos konsumenten.

Detta går att läsa i inledningen i det intressanta dokument som heter Kvalitetsregler för plantskoleväxter 5:e upplagan:

”Angivna kvalitetskrav är minimikrav. Plantskoleväxter som utbjuds till försäljning bör minst uppfylla här angivna kvalitetskrav för att uppnå en säker etablering, tillväxt och utveckling. Växter som inte uppfyller dessa krav är olämpliga att plantera och bör inte offereras eller säljas varken i detaljhandel eller grossistled.”

I ett tidigare inlägg uppmärksammade jag den bristande kvalitén på växter på ett större byggvaruhus som säljer både träd, buskar och perenner. Detta är en detaljhandel och alla som saluför växter, personal samt inköpare, borde åtminstone läsa igenom skriften med kvalitetsregler för att bilda sig en uppfattning om vad som bör gälla.

Inte nog med det. På Jordbruksverket finns dessutom följande paragrafer finns det också en del att förhålla sig till. Du som konsument kan med gott samvete luta dig på detta när du ställer krav på dina växter vid inköp.

I SJVFS 2010:47 Statens Jordbruksverks föreskrifter om trädgårds- växters sundhet m.m. föreskrivs följande:

”Allmänna bestämmelser för produktion av växter med minimikvalitet i 4 kap. 1 § och 2§.

1 kap. 6 § Plantskoleväxter ska ha en för arten eller sorten normal utveckling, vara väl avmognade och i god fysiologisk kondition. Plantskoleväxter ska ha en för slutliga växtplatsen lämplig proveniens. På varje försäljningsställe ska finnas tillgängligt information om växtens härdighet, till exempel Riksförbundet Svensk Trädgårds (RST) växtatlas.

Växtskadegörare enligt 1 kap. 11 §, får inte förekomma. Växt- materialet ska ha tillräcklig renhet med hänsyn till släkte eller art samt sort enligt 1 kap. 7 §, 8 § och 9 §.

1 kap. 11 § Enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:94) om skyddsåtgärder mot spridning av växtskadegörare ska växter och odlingsareal vara fria från i föreskrifterna nämnda växtskadegörare. Utöver de växtskadegörare som finns förtecknade i dessa föreskrifter ska växterna dessutom vara praktiskt taget fria från andra växtskadegörare som kan påverka växtens kvalitet och användbarhet.”

Vad har vi då lärt oss av detta? Jo, växterna ska ha en god fysiologisk kondition vilket innebär att de ska ha fräscha rötter, grenar som inte är avbrutna eller skadade i barken, de får inte vara vissna eller som det står i stycket under, de får inte ha skadedjur eller sjukdomar. De får heller inte ha mörkerskott (grenar som vuxit ut under för dålig belysning och blivit gängliga och taniga) eller ha gråmögelangrepp på grund av felaktig lagring under transport eller i butik. Om du fortsätter och läser i Kvalitetsregler för plantskoleväxter finns också förklarat hur en bra buske eller tre bör se ut med rotklump, fördelning av grenar och höjd på stammar mm.

Varför tycker jag nu att det här är så väldigt viktigt att jag lägger ner tid på att skriva om det? För det första lägger trädgårdsägare ner stora summor pengar på att köpa växter till sina trädgårdar varje år. Det är en enormt stor bransch! Visst, det är helt okej att tjäna pengar på konsumenter, så fungerar samhället, men att tjäna pengar på okunniga konsumenter genom att sälja bristfälliga varor är för mig inte okej. Och det är precis vad som händer när stora kedjor vräker in växter och ska slussas ut till kunder. Det saknas information om växternas ursprung och härdighet (och i vissa fall även namnetiketter), de är felaktigt behandlade och skötta, och konsumenten kommer hem med en växt som i värsta fall dör innan den ens hunnit rota sig.

Som certifierad fruktträdsbeskärare ser jag ibland, tyvärr allt för ofta, riktiga skitträd som är planterade. Detta beror inte bara på dålig skötsel i butikerna utan också på felaktiga grenvinklar och det problemet får vi beskylla odlaren för. Det är inte helt ovanligt att dessa träd kan härledas till plantskolor utanför Sveriges gränser. Nu har kunden investerat i ett eller flera fruktträd och betalar mig för att ge träden en bra start i livet med uppbyggnadsbeskärning. Och det är nu jag påpekar att träden är av bristande kvalitet, med skadade grenar som sitter på fel ställe, med mjöldagg och löss på bladen som krullat ihop sig.  Vem får så att säga då ”ta skiten” när konsumenten blir irriterad och ledsen? Jo. Jag. Förutom att jag nu har en irriterad och ledsen kund så har jag också ett väldigt fult träd som kunden förväntar sig att jag ska göra vackert. Det är inte alltid en enkel ekvation.

Som trädgårdsdesigner, vilket är min huvudsyssla, möter jag ett annat problem. Jag ritar en trevlig trädgård åt kunden som får stora förväntningar på att den ska prunka och bli fantastisk inom en snar framtid. Redan här är förväntningarna ofta alldeles för stora och jag försöker förklara att trädgård tar tid och drar sedan all information om var de ska köpa växter och att de måste ha tålamod. Men, precis som många andra lockas min kund av att köpa de billiga växterna och när man ändå är på ”Byggvaruhuset” passar man på att köpa den där tujahäcken/äppelträdet/bärbusken. Efter några månader så ringer min kund till mig och är besviken. Trädgården ser inte alls ut som de hade tänkt sig. Buskarna växer inte utan blir nästan mindre för varje vecka, perennerna som jag sa skulle vara så tåliga har någon konstig sjukdom och trädets grenar gick av i första stormen. Vem får nu ta hand om den missnöjda kunden och förklara allt igen, att man ska köpa växter från en etablerad trädgårdshandel (eller så klart direkt av mig som handlar av välkända svenska odlare) och inte falla för lusten att köpa billigt? Jo. Jag.

Här någonstans brukar trädgårdsintresset svalna en aning hos mina kunder. ”Det är ju ingen idé att vi ens har en trädgård. Allt dör ju bara fast vi gjort som du sagt. Vi är urkass på det här” sa en kund till mig. Det är inte en bra start för en ung familj som just låtit bygga sitt första hus och för första gången har en alldeles egen trädgård. Visst, de gjorde inte riktigt som jag sa. De köpte växterna i en affär där de inte borde ha handlat. Men å andra sidan, ska det verkligen spela någon roll? Borde inte alla växter som säljs faktiskt hålla någon sorts minimikvalitet?

Som en uppföljning på mitt tidigare inlägg så har jag nu fått svar från E-planta som saluför kollektionen ”Min egen trädgård”. Jag mailade dem lite information om min upplevelse i angivna butik och hänvisade till mitt blogginlägg. De tackade för att jag gjort dem uppmärksamma på problemet och tycker som jag att det ”ger dålig dager åt E-planta/Min egen Trädgård som kvalitetsprodukter”. Informationen kommer gå vidare till inköpsansvarig för växterna med kopia till den plantskola som levererat. Jag återkommer i ärendet när jag vet mer.

Annons