Beteenderubbning

Jag lovar att denna typ av beteende är rätt så vanligt hos trädgårdsmänniskor i februari -mars.

* Du har på måndagen sått tomatfrön. På tisdagen lyfter du på locket och tittar om det har kommit upp något. Du skrattar lite åt dig själv som är otålig för du vet ju att det faktiskt inte går så fort. På onsdagen känner du dig mer hoppfull och lyfter på locket för att inse att det inte tittat upp något. Och blir lite lite besviken. På torsdagen bara måste det ju ha grott och kommit upp något men icke, det syns fortfarande ingenting. Du börjar undra om det var något fel på fröna som du beställt. På fredagen känner du dig riktigt orolig och planerar för fullt att så en omgång till men väntar till lördagen. Nu börjar du vara lite arg på fröfirman och dess dåliga kvalitet på fröna och tänker också att det måste vara en riktigt dålig såjord du fått tag på. På söndagen går du förstrött förbi odlingslådorna och skymtar något grönt under ett lock. Ögonen lyser upp, smilbanden drar på sig och se där, det är en liten tomat som tittat upp. Nu vrålar du genom hela huset och tvingar make, sambo och barn att komma och titta på den lilla lilla tomatplantan. De förstår inte glädjen i det hela och går därifrån med en suck och himlande ögon medan du blir sittandes på golvet i en glädjekick och stirrar ner i de övriga, fortfarande tomma, krukorna för att se om det kommer upp någon till under tiden du sitter där. Under resten av dagen kollar du till dina sålådor ungefär 23 gånger.

* Solen skiner ute. Snön börjar smälta men det är fortfarande is kvar i rabatterna. Du gör små lovar runt perennrabatten och funderar på att hämta sax och hink för att få börja klippa ner perennerna. Det är februari och du vet innerst inne att det verkligen är för tidigt att börja med sånt arbete. Du kan inte hålla dig och hämtar hinken och saxen för att klippa bort några vissna blad men inser att det är jävligt kallt om fingrarna och går in i stället. Dagen efter blir det 25 cm nysnö och -10 grader.

* Varje gång du går förbi en rabatt i februari – mars när solen skiner och det börjar smälta lite går du och stirrar neråt med fast blick för att se om det inte har kommit upp något än. Det är tjäle i rabatten men det spelar just ingen roll. Det borde ju snart komma igång. Det finns inte ett enda livstecken (vad börjar växa i isig tjäle egentligen?) men nästa dag går du fortfarande med sänkt blick och scannar av varenda rabatt. Och så håller du på vecka ut och vecka in tills det faktiskt har kommit upp en liten snödroppe och då hoppar du och dansar runt som om du vunnit en halv miljon, tills du inser att grannen står och tittar på dig och undrar vad du egentligen håller på med. Du låtsas som ingenting och går in.

Snart är det vår. Håll ut!

Annons